Smärtan är fortfarande olidlig men vi andas lättare jag och Pippi.

Hon var orolig när jag hämtade henne och litet tag hemma.

Hon fick gå in i det stora stallet så hon slapp komma in i fölboxen. Hon kände sig lugn när Calle kom in och de pratade en stund. Precis som de pratade om vad som hänt med Anton...

Calle blev orolig när han såg att bara pippi kom hem själv..han stod och kallade mot häst transporten när pippi gått in i stallet..Älskade calle han är så klok...

Pippi är fortfarande nedstämd och säger inte mycket...äter ganska dåligt men har ingen temp iallfall juverna har börjat sina och de är varken hårda eller ömma...hoppas bara att det håller i sig.

Imorgon ska hon få komma ut med Petra och Sigge i en större hage. Tror hon kommer uppskatta lite sällskap.

det kommer väll kännas bättre med tiden, men det känns så orättvist. Man frågar sig hela tiden varför..

Älskade lilla Anton , hoppas Rex har hittat dig och tar hand om dig.

Som många av er vet föddes en vacker liten isabell kille den 13/6 kl 03:00

Fölningen gick som i skolboken och fölet var uppe nästan direkt och diade.  Han växte och var busig och glad... så Alegro blev namnet. Vilket passade denna kämpe.

När Alegro var precis 14 dagar blev han trött och fick diaree. Jag ringde snabbt till vetrinär och barbro våran underbara vetrinär kom så fort hon kunde. Alegro var ändå så stark att han var uppe och diade och till och med var lite busig. Barbro tog prov och ringde tillbaka till mig och sa att läget var kritist han hade skyhöga vitablodkroppar.

Anton fick antibiotika och blev piggare. Tisdagen veckan efter kom jag ut till stallet och hittade Anton liggandes i halmen men en jätte svullen hasled. Han hade ont men med lite hjälp kom han upp och diade. Han hade fortfarande ingen feber. Vi åkte i illfart till ugglaps hästklinik och de röntgade för att va säker på att det inte var sklett skada.

det togs ett nytt blod prov och de vita blodkropparna hade snarare stigit. De trodde inte det var sant , att en fölunge kunde vara så pigg med de dåliga värderna. Han las in och fick opereras dagen efter. Prgonosen var god.

Anton fick komma hem veckan där på ( de vita blodkropparna hade minskat och han var som en normal fölunge.

vi medicinera hemma och Anton var pigg mitt hopp var stort och han växte och blev vackrare.

igår morse var Anton jätte pigg och busig han skulle på återbesök idag och äntligen få komma ut i gräshagen med sin mamma.

När jag kommer hem från att jobbat några timmar möts jag av en hysterisk Cashmere. Något är fel. Jag hör hur Anton skriker när han hör min röst, öppnar boxen och ett svettigt föl står och biter i väggen  skriker hysteriskt och går i cirklar . Han blöder ur munnen efter att ha skrapar runt munnen på väggarna han har svårt att andas. Han biter sin mamma som nästan apatsikt står och hänger hon vet inte vad hon ska göra. Får snabbt tag i upplarp och de ber mig ringa distsvetrinären , säger att jag måste hålla Anton från väggarna då han skadar sig själv, De ringer efter hjälp men sjukt nog kan ingen komma...de har annat för sig. Ugglarp undrar om jg kan komma med honom... har ingen som kan hjälpa mig. Mamma har brutit sin fot och får inte ge sig in i en box eller hjälpa att lasta. Vilket inte hade gått med Anton i det skicket han var. Vetrinärerna på ugglarp slänger sig till slut i bilen och kommer ut. De tror som jag att han fått något i halsen...de ger han lugnade och smärtstillande och vi lastar på ( vid detta laget har det gått två timmar) Pappa har precis kommit hem och han slänger på släpet och vi kör i illfart till ugglarp.  Anton verkar lugnare men de söver honom för att kunna titta i halsen. De hittar inget. Vet tror att det sitter i huvudet. Blodprov tas. Vet säger att det kan ordna sig efter en sövning vilket det verkar göra anton kan dia och verkar mycket lugnare. Men han går fortfarnde i cirkel . Han stannar ibland...han är svullen i ansiketet ögat är igen murat. Ett hopp tänds igen... detta kommer att gå, Vet säger att han är bättre men inget är säkert det vänder fort. Anton stannar över natten...ifall han får ett anfall igen kommer vet ringa och vi får prata om hur vi ska göra.

Ingen ringer på natten...

Halv nio idag ringde telefonen...Anton blir inte bättre...han vill inte dia nu. Han går runt och har ont. Hans vita blodkroppar är maxade. Medicinen biter inte.Vetrinären säger till mig att jag måste ta ett beslut...han blir aldrig bra han lider han säger själv att han inte ger upp i första taget...men i detta fallet måste vi tänka på Anton.

Mitt vackra föl Alegro finns inte mer han springer på de evigt gröna ängarna frisk och stark igen ...min kämpe.

Jag hoppas jag får svar med tiden ...just nu har världen gått under men de säger att tiden läker alla sår.

Vila i frid Älskade Alegro 2013 13/6 - 2013 17/7